Viktiga datum....
Förutom familjens födelsedagar, jul, påsk och alla såna dagar så är 26:e Juni 2014 och 27:e Januari 2020 två viktiga datum. Det första datumet är när jag satt i stolen hos käkkirurgen i helsingborg, och han sa " Lotta ....det ser inte bra ut. Du har cancer"
Det andra ( som då var igår:) är när jag besökte onkologen för sista gången och de sa" Det ser riktigt bra ut i din mun! Har du något du undrar över? Annars är vi färdiga här" :)
Som jag har sagt flera ggr innan så har jag betraktat mig som frisk från den dagen jag avslutade min behandling , men det är klart en stjärna i kanten när man får klartecken från expertisen:) Nu har jag samma risk som alla andra att bli drabbad igen.
Det blev ett härligt samtal med de två kvinnliga läkarna som jag bara träffat en gång tidigare. De frågade såklart hur jag tänkte om det jag varit med om, och hur jag tacklat de tankar som kommit upp. Vad jag jobbade med? Och hur jag ser på framtiden.
De tyckte jag hade en väldigt klok inställning. Mitt sätt att tackla det har varit acceptans hela vägen igenom. Det innebär ju såklart inte att jag har tyckt att det varit ok att vara sjul , men jag har inte lagt värdefull tid och energi på att kriga. <jag har lagt det på att ta hand om mig på bästa sätt och tänkt att jag ska göra det sjuka friskt istället. Min logiska del av hjärnan har tänkt att eftersom större delen av mig är frisk så borde den kunna ta hand om den sjuka delen och göra den bättre. Om jag bara boostar den friska delen tillräckligt :)
Sen var de oxå väldigt intresserade av min nu icke existerande benblotta. Jag berättade såklart om min vän Ingela och hennes fantastiska laser. Jag berättade oxå om min mindre fantastiska nya käkkirurg. Att han tycker att det är en "hästbehandling" . Att det bara är trams, och att det inte gör någon nytta!
Jag sa oxå att min åsikt är att vi är väl ändå alla inblandade i detta av samma anledning! Att göra mig frisk! Sen om jag väljer att inte gå med på vissa saker utan vill testa andra så är det väl ändå upp till mig!? Båda läkarna höll med helt och hållet. Den ena lutade sig till och med fram och skakade min hand och sa " bra! fortsätt stå på dig! det är din kropp!" :) Härligt att man får förståelse nånstans! Och jag VET att lasern funkar. Hur kan annars blottan vara läkt!
Jag har oxå varit i kontakt med en sköterska som har funnits med hela vägen sen min behandling. Hon är jätteintresserad av det här med lasern , och ser ett ökat intresse från läkarnas sida. Men som alltid så finns det inga vetenskapliga studier så de är ju försiktiga. Men tänk vad det skulle kunna hjälpa många om de bara ville testa! underbart!
Nåväl......ett kapitel är till ända , och ett nytt är påbörjat. Spännande! :)
Och som alltid så har alla mina besök nere i Lund avslutats i Lunds fantastiska domkyrka: Jag är inte religös på något vis( mer än i min egen tro ;) men det är ett visst lugn som jag tycker om. Och det är en vacker kyrka dessutom. Så det blev ett ljus och lite kontemplation :)
Det andra ( som då var igår:) är när jag besökte onkologen för sista gången och de sa" Det ser riktigt bra ut i din mun! Har du något du undrar över? Annars är vi färdiga här" :)
Som jag har sagt flera ggr innan så har jag betraktat mig som frisk från den dagen jag avslutade min behandling , men det är klart en stjärna i kanten när man får klartecken från expertisen:) Nu har jag samma risk som alla andra att bli drabbad igen.
Det blev ett härligt samtal med de två kvinnliga läkarna som jag bara träffat en gång tidigare. De frågade såklart hur jag tänkte om det jag varit med om, och hur jag tacklat de tankar som kommit upp. Vad jag jobbade med? Och hur jag ser på framtiden.
De tyckte jag hade en väldigt klok inställning. Mitt sätt att tackla det har varit acceptans hela vägen igenom. Det innebär ju såklart inte att jag har tyckt att det varit ok att vara sjul , men jag har inte lagt värdefull tid och energi på att kriga. <jag har lagt det på att ta hand om mig på bästa sätt och tänkt att jag ska göra det sjuka friskt istället. Min logiska del av hjärnan har tänkt att eftersom större delen av mig är frisk så borde den kunna ta hand om den sjuka delen och göra den bättre. Om jag bara boostar den friska delen tillräckligt :)
Sen var de oxå väldigt intresserade av min nu icke existerande benblotta. Jag berättade såklart om min vän Ingela och hennes fantastiska laser. Jag berättade oxå om min mindre fantastiska nya käkkirurg. Att han tycker att det är en "hästbehandling" . Att det bara är trams, och att det inte gör någon nytta!
Jag sa oxå att min åsikt är att vi är väl ändå alla inblandade i detta av samma anledning! Att göra mig frisk! Sen om jag väljer att inte gå med på vissa saker utan vill testa andra så är det väl ändå upp till mig!? Båda läkarna höll med helt och hållet. Den ena lutade sig till och med fram och skakade min hand och sa " bra! fortsätt stå på dig! det är din kropp!" :) Härligt att man får förståelse nånstans! Och jag VET att lasern funkar. Hur kan annars blottan vara läkt!
Jag har oxå varit i kontakt med en sköterska som har funnits med hela vägen sen min behandling. Hon är jätteintresserad av det här med lasern , och ser ett ökat intresse från läkarnas sida. Men som alltid så finns det inga vetenskapliga studier så de är ju försiktiga. Men tänk vad det skulle kunna hjälpa många om de bara ville testa! underbart!
Nåväl......ett kapitel är till ända , och ett nytt är påbörjat. Spännande! :)
Och som alltid så har alla mina besök nere i Lund avslutats i Lunds fantastiska domkyrka: Jag är inte religös på något vis( mer än i min egen tro ;) men det är ett visst lugn som jag tycker om. Och det är en vacker kyrka dessutom. Så det blev ett ljus och lite kontemplation :)
Hörs snart! Krama varandra i trafiken;)
XOXO