Skitsnack och illamående.......

 Vilken rubrik!! :) Nåja....det tillhör ju resan och nog så viktigt. När illamåendet tar över är det INTE kul! :( I mitt fall är det cellgiftet som orsakar dethär. Det känns som man går i en dimma i ett par tre dagar efter behandling och bara fokuserar på att få magen att må bättre Fokuset ligger på vad man ska äta för vikten vill man ju inte ska gå neråt i onödan ( har förresten tappat ytterligare denna veckan från 66.4 till 65.5 ) det spelar liksom ingen roll hur mycket man äter!!  För min del väljer jag att äta trots att det tar emot som f*n ibland. Det gäller att tänka på att det behövs för att kroppen ska kunna läka så mycket som möjligt och överhuvudtaget orka med behandlingen! Det är inte lätt men det går....och ibland hittar man sånt som man bara måste äta för det är så gott. Jag har ju förlorat smak i större delen av munnen av strålningen....det beska har försvunnit helt, sältan till viss del och äter jag tex melon som är ganska så friskt i smaken så smakar det jättesött och nästan som en övermogen banan blandat med lite sur grädde *uuurk*. Nåt som funkar både mot illamående och är gott är tex räkor, lax, salta kex viss lakrits ( gärna den söta) och coca cola såklart. I övrigt så äter jag för att jag måste. "skramlade ägg" är oxå gott om man låter lite ost smälta ner över de oxå ;) iIllamåendet är det som har gjort att inläggen här på bloggen inte är så många för tillfället...."just so u know"
Nåt som oxå är smolk i bägaren är blåsor som sprider sig sakta i munnen i början gjorde det skiiitont men jag vet inte...även om de är fler nu så känns de mindre. Jag har åtminstone inte tagit nån bedövning på flera dagar för det tar bort känslan för maten oxå. Smärttröskeln höjs säkert oxå på vägen.....(hade tänkt lägga in en bild här på blåsorna " but is sooo disgusting" :( jag har trots allt vissa gränser ;)  
Och nu till nästa "fas" (skitsnacket)....alla dessa "inkomster " ger normalt sett utgifter ...men...NÄÄDÅ....detta är ett väldigt stort undantag(läs biverkning) .....det blir helt enkelt tvärstopp!! Det går väl an de första dagarna men sen kommer svettningar och hög puls som ett brev på posten! Ja ...jag veeet. Sånt här är inte så snyggt att prata om runt middagsbordet,  men superviktigt på denna resan...då gäller det att ta till alla knep...psyliumfröskal, cilaxoral droppar, microlax, dulcolax och allt vad det heter.
Nu är det så att INGET av ovanstående hjälpte mig såklart *suck*så ett samtal ner till onkologen igår ledde till att jag skulle dricka 1 L av "kirurgens bäste vän" dvs.....8 påsar omnicol i 1L vatten(detta ordineras av läkare " so please....dont try this at home") annars hade det kunnat äventyra behandlingen idag om jag förstått det rätt. Men tänk ändå på all medicin som ligger och guppar runt i systemet....klart att det måste ut för att det ska funka!
Nu fick jag fart på hela systemet så att min teori om att mina tarmar hade slagit knut på sig stämde inte tack o lov!! ;) Det hör till saken att den här litern ska normalt sett konsumeras under 1 dag och jag fick ner det mesta på ett par timmar.....
Nä....inga mer detaljer nu. Jag tror ni greppar läget;) och till er som undrar något så tveka inte att höra av er. Jag är ingen expert men jag börjar lära mig en hel del om allt kring detta.
 
Nu till något MYCKET trevligare. Idag har jag varit på cellgiftsbehandling och fick veta att jag kommer att få EN behandling till nästa tisdag sen är jag klar med den delen!! whoopwhoop!! :D nästa gång sak de alltså dra ut min piccline. Det känns lite konstigt att det redan är där liksom....men otrorligt sköööönt! Jag kommer inte att må illa mer än till nästa fredag:) det som känns lite vemodigt är faktiskt att jag inte kommer att träffa dessa fantastiskt människor som finns på onkologen. Både personal och patienter. Mer positivitet i sjukvården koncentrerat på ett och samma ställe får man leta länge efter....otroligt!! Vad det gäller patienterna så tror jag deras diagnos lett till att de fattat grejen liksom. Vad är viktigt i livet?! Är det fokus på sjukdom eller det som är friskt? Vad kan jag göra för att må som allra bäst? Hur kan jag göra för att få de andra att förstå vad som är viktigt? Men även att man faktiskt har ett vanligt liv trots man är har en cancerdiagnos. Att bli tilltalad som till vem som helst är A och O. Livet är inte slut. Det är precis tvärtom. Det börjar om! 
Och nu börjar det snart om på riktigt!! :D 
 
Nä...nu hör jag sängen ända hit!..... "Lotta kom och lägg dig" 
 
Sleep tight everybody.........XOXO