"Skål tamejfan!"
Tänk vad tiden rusar iväg! Idag är det exakt 1 år sedan jag fick min sista strålbehandling! Och det är alldeles för längesen jag skrev här senast!
Men om vi nu ska prata om det som hände för ett år sen så var det med otroligt blandade känslor som man tog sista tågturen hem. Det kändes såklart vansinnigt skönt att det var färdigt, men läskigt att "klara sig själv". Cancern skulle vara borta efter detta. Men hur kan de veta det!? tänk om det finns nåt kvar!? Jag skulle mycket väl kunnat spinna vidare i de tankebanorna men NÄ.....jag ville hellre tänka på bra, roliga och viktiga saker :) JAG VAR JU KLAR!!! :) WIIIIEE!! :D Det här skulle firas!!! Jo....eller hur!! Det är ju nämnligen så att allt som behandlingen "ställer till med" inte försvinner med ett fingerknäpp precis. Man känner sig fortfarande som 80+ dagen efter.
Så även om jag efter ett par dagar kände att nu så .....nu är jag minsann på G så ville kroppen en heeeeelt annan sak.
Kroppen sa istället : "nääää.....ligg kvar i sängen ett tag till" eller " lägg dig på soffan ett par timmar och läs istället" eller " varför ska du ut och gå när man kan ta det lugnt inomhus?" . Kroppen och sinnet kom överhuvudtaget inte överens alls!! Inte förrän framåt jul började de prata med varandra. Då fattade sinnet äntligen att kroppen inte är så snabbtänkt. Den tar betydligt mer stryk när den blir utsatt för gifter på olika vis, och celler som har bestämt sig för att leva sitt eget liv och växa till en obehaglig och smärtsam knuta som tror att den ska ta över kroppen. Men tji fick de!! :)
Nu sitter jag här och har hällt upp ett liiitet glas Jack Daniels "tennessee honey" och funderar på allt som hänt senaste året. F*n vad bra jag har det!! Jag har tak över huvudet.....mat på bordet...en underbar familj <3 och ett fantastikst roligt arbetet!! OCH mitt lilla företag som jag äntligen har lite tid med framöver :) och är FRISK!! :D
"embrace life" så mycket ni bara kan mina vänner. Fokusera på det som är bra!
Det tänker jag göra ;)
Men om vi nu ska prata om det som hände för ett år sen så var det med otroligt blandade känslor som man tog sista tågturen hem. Det kändes såklart vansinnigt skönt att det var färdigt, men läskigt att "klara sig själv". Cancern skulle vara borta efter detta. Men hur kan de veta det!? tänk om det finns nåt kvar!? Jag skulle mycket väl kunnat spinna vidare i de tankebanorna men NÄ.....jag ville hellre tänka på bra, roliga och viktiga saker :) JAG VAR JU KLAR!!! :) WIIIIEE!! :D Det här skulle firas!!! Jo....eller hur!! Det är ju nämnligen så att allt som behandlingen "ställer till med" inte försvinner med ett fingerknäpp precis. Man känner sig fortfarande som 80+ dagen efter.
Så även om jag efter ett par dagar kände att nu så .....nu är jag minsann på G så ville kroppen en heeeeelt annan sak.
Kroppen sa istället : "nääää.....ligg kvar i sängen ett tag till" eller " lägg dig på soffan ett par timmar och läs istället" eller " varför ska du ut och gå när man kan ta det lugnt inomhus?" . Kroppen och sinnet kom överhuvudtaget inte överens alls!! Inte förrän framåt jul började de prata med varandra. Då fattade sinnet äntligen att kroppen inte är så snabbtänkt. Den tar betydligt mer stryk när den blir utsatt för gifter på olika vis, och celler som har bestämt sig för att leva sitt eget liv och växa till en obehaglig och smärtsam knuta som tror att den ska ta över kroppen. Men tji fick de!! :)
Nu sitter jag här och har hällt upp ett liiitet glas Jack Daniels "tennessee honey" och funderar på allt som hänt senaste året. F*n vad bra jag har det!! Jag har tak över huvudet.....mat på bordet...en underbar familj <3 och ett fantastikst roligt arbetet!! OCH mitt lilla företag som jag äntligen har lite tid med framöver :) och är FRISK!! :D
"embrace life" så mycket ni bara kan mina vänner. Fokusera på det som är bra!
"Skål tamejfan!"
XOXO
