Snart halvvägs..och har massor att prata om :)
Jaa.... jag vet att jag är optimistisk och det retar uppenbarligen gallfeber på en del men det bjuder jag på. Jag är som jag är, och jag ser det på mitt vis. Det märkliga är att det finns en del som jag möter som jobbar i vården( dock inte de som är direkt involverade i min behandling) som "tycker"......det är helt ok men inte när det är negativt. En populär kommentar är efter att ha frågat hur långt jag har kvar på min behandling så säger de "oj...du har den jobbigaste biten kvar"....allvarligt talat....skulle det vara en lämplig kommentar till en människa som är mitt uppe i det liksom!? Jag brukar kontra med "näää.....jag är ju för tusan snart halvvägs!" ( jag är väldigt medveten om att jag är inte halvvägs på riktigt förrän i slutet på nästa vecka ....men ändå:))
Idag används min "piccline" för första gången( se bild) fantastiskt skönt att INTE behöva bli stucken i igen. Fast de kan ju inte låta bli helt. Jag måste gå 1 gång i veckan gå på provtagningen för att testa mina njurvärden!..... som för övrigt har varit alldeles perfekta!:) jag har förstått att om inte värdena är till belåtenhet så kan man inte få behandling och då fattar jag det som att man får ta igen det i slutändan istället.....känns inte som en bra plan så det gäller att göra som de säger. Tydligen så blandar de till cellgiftet efter proverna för att sräddarsy den just till mig! Fantastiskt....
Tänkte prata lite om min "piccline"för er som inte har en aning och är intresserade. Jag har haft den i mitt liv i snart en vecka nu så jag börjar bli kompis med den. Den gör inte mycket väsen av sig egentligen men det medför ju att man inte kan göra vissa saker obehindrat som att träna övningar där man har armarna ovanför huvudet, duschen tar helt plötsligt dubbelt så lång tid och sånt där. Men det positiva att slippa några extra stick överväger det negativa stort! Jag var LIVRÄDD när jag skulle sätta in den såklart!:/ men det gick smidigt måste jag säga. Jag fick experten på just det så jag kände mig trygg ändå. Man fick ligga ner med armen rakt ut. Den översköljdes med sprit och bäddades in med gröna dukar( jag fick dessutom duscha armar och överkropp hemma både kvällen innan och på morgonen med landstingets fantastiska svampar innehållande desinfektionsmedel! man blir ju inte alls torr!)) därefter kollade man ådran med ultraljud så att den var ok. Sen stacks nålen in, därefter bedövning och sedan fördes en 42 cm lång, tunn silikonslang in i ådran. Jag fick veta att eftersom jag är 177 cm lång så är avståndet från mitt armveck till hjärtat 55 cm via venen, så det blev 42 eftersom den sattes in mitt på överarmens undersida. Nåväl...ni har nog fått ett hum om hur det funkar nu och för er som har frågor så är det bara att ställa de:)
Idag används min "piccline" för första gången( se bild) fantastiskt skönt att INTE behöva bli stucken i igen. Fast de kan ju inte låta bli helt. Jag måste gå 1 gång i veckan gå på provtagningen för att testa mina njurvärden!..... som för övrigt har varit alldeles perfekta!:) jag har förstått att om inte värdena är till belåtenhet så kan man inte få behandling och då fattar jag det som att man får ta igen det i slutändan istället.....känns inte som en bra plan så det gäller att göra som de säger. Tydligen så blandar de till cellgiftet efter proverna för att sräddarsy den just till mig! Fantastiskt....
Tänkte prata lite om min "piccline"för er som inte har en aning och är intresserade. Jag har haft den i mitt liv i snart en vecka nu så jag börjar bli kompis med den. Den gör inte mycket väsen av sig egentligen men det medför ju att man inte kan göra vissa saker obehindrat som att träna övningar där man har armarna ovanför huvudet, duschen tar helt plötsligt dubbelt så lång tid och sånt där. Men det positiva att slippa några extra stick överväger det negativa stort! Jag var LIVRÄDD när jag skulle sätta in den såklart!:/ men det gick smidigt måste jag säga. Jag fick experten på just det så jag kände mig trygg ändå. Man fick ligga ner med armen rakt ut. Den översköljdes med sprit och bäddades in med gröna dukar( jag fick dessutom duscha armar och överkropp hemma både kvällen innan och på morgonen med landstingets fantastiska svampar innehållande desinfektionsmedel! man blir ju inte alls torr!)) därefter kollade man ådran med ultraljud så att den var ok. Sen stacks nålen in, därefter bedövning och sedan fördes en 42 cm lång, tunn silikonslang in i ådran. Jag fick veta att eftersom jag är 177 cm lång så är avståndet från mitt armveck till hjärtat 55 cm via venen, så det blev 42 eftersom den sattes in mitt på överarmens undersida. Nåväl...ni har nog fått ett hum om hur det funkar nu och för er som har frågor så är det bara att ställa de:)
Jag har idag fått min 3:e cellgiftsbehandling. Jag vet inte om jag kommer att få 6 eller 7 eftersom jag ska ha det 1 gång i v under strålningen och den är 6,5 v...det återstår ju att se. Hur som helst så är det BRA JOBBAT LOTTA!! :) Jag måste ju dessutom säga att det känns helt ok, jag har lärt mig tackla illamåendet som uppstår de 3 närmsta dagarna efter behandling med piller jag har fått och jag håller vikten bra. För enligt expetisen så går man ner i vikt oavsett vad.
Det som egentligen har blivit den stora förändringen är strålningen. Jag har nu dragit på mig ett par pyttesmå blåsor som gör vaaansinnigt ont emellanåt och känns som de är hur stora som helst!! Svamp har även bott in sig i delar av kinden och tungan. Jag förstår nu verkligen varför småbarn gnäller när de drabbas av det här ....jag känner mig definitivt som ett småbarn på denna punkten! Lika gnällig...men det kan väl vara ok...eller?!:)
Var också idag hos tandhygeinist 8 Dit går jag 1 gång i v under hela behandlingen för att hon ska ha koll. Det känns bra och hon är desutom trevlig:) Hon var lite förvånad över att jag såg så bra ut i munnen....blev lite stolt där att jag har skött mig:) Jag vet inte men kan aloe veran ha ett finger med här?! JAG tror det iaf. Och det trodde faktiskt hon med....förhoppningsvis blir det inte värre än såhär:)
Och nu till något helt annat. Jag har provjobbat på ett nytt jobb. Som personlig assistent. Det kändes väldigt bra och jag hoppas att kvinnan jag var hos känner samma sak. Men vi får se. Ska förhöppningsvis testa lite mer där sen får vi se efter behandlinge hur det blir. Annars kanske jag söker mig till Norge. Det har ju funnits i tankarna från och till....
Det kretsar mycket kring vad jag ska göra efter behandlingen nu...spännande! :)
Det kretsar mycket kring vad jag ska göra efter behandlingen nu...spännande! :)
Nä....har mer och prata om så det kommer inte att dröja sålänge till nästa gång, men nu måste jag sooova:)
Puss o kram
Bra jobbat Lotta !!! Du är jätteduktig ! Jag har jobbat endel med piccline och det underlättar..bra uppfinning. ! Stor Kram ! ♥