Slutspurt!.....
Då var man där.....så man nästan snubblar på mållinjen. Jag har 3 dagars strålning kvar nu sen så.....
Jag på det vanliga veckobesöket hos läkaren i Onsdags och han förklarade att de sista 3 dagarna nu så ska strålningen trappas ner. Jag måste ju säga att jag är väldigt glad för det för även om jag är positiv och stark inuti så har kroppen fått vad den tål. jag känner att både utsidan och insidan är rätt sabbad av strålningen . Även om de säger att jag har klarat mig väldigt bra( syns ganska så tydligt på bilden var "gränserna" går).....dessutom har jag ännu en gång åkt på en UV och en ny penicillinkur! Otroligt! Jag har verkligen en svag punkt där. Nu har det tagits en odling som visar på 2 olika bakterier ( ja...varför inte!?) så nu fick jag byta penicillin...MEN...jag tål nog inte den sistnämnda riktigt så nu får jag ta tag i läkaren imorgon igen. Nä....det får ju inte gå för lätt;)
Sköterskan på strålningen sa(med glimten i ögat såklart:) " det har ju gått så bra med allting annat så nåt krångel måste du ju ha" ;)
Jag på det vanliga veckobesöket hos läkaren i Onsdags och han förklarade att de sista 3 dagarna nu så ska strålningen trappas ner. Jag måste ju säga att jag är väldigt glad för det för även om jag är positiv och stark inuti så har kroppen fått vad den tål. jag känner att både utsidan och insidan är rätt sabbad av strålningen . Även om de säger att jag har klarat mig väldigt bra( syns ganska så tydligt på bilden var "gränserna" går).....dessutom har jag ännu en gång åkt på en UV och en ny penicillinkur! Otroligt! Jag har verkligen en svag punkt där. Nu har det tagits en odling som visar på 2 olika bakterier ( ja...varför inte!?) så nu fick jag byta penicillin...MEN...jag tål nog inte den sistnämnda riktigt så nu får jag ta tag i läkaren imorgon igen. Nä....det får ju inte gå för lätt;)
Sköterskan på strålningen sa(med glimten i ögat såklart:) " det har ju gått så bra med allting annat så nåt krångel måste du ju ha" ;)
I tisdags fick jag min sista cellgiftsbehandling. Det är med blandade känslor måste jag säga. Det känns lite som att hissa upp stödhjulen. Man ska klara sig på egen hand men det finns support fall det går åt helv...e. Å andra sidan är det ooootroligt skönt såklart!! Att slippa må illa mer för det har varit det jobbigaste tror jag. Att tvinga i sig mat är inget kul...speciellt inte när strålningen har sabbat all smak. Jag har säket sagt det innan men säger det igen. När tandkräm smakar sur grädde....DÅ har det gått långt :O....så njut för f*n när ni borstar tänderna!! ;)
Det jag kommer att sakna är alla samtal med både patienter och personal. När man sitter där en halv dag så hinner man med att dryfta ,många saker. Och nu börjar man känna igen människorna som passerar där dessutom. Jag säger det än en gång....vilka fantastiska människor som ger allt och lite till. Den positiviteten växer inte på träd...
I tisdags hade jag med mig sällskap faktiskt. Jag har ju inte haft det på hela tiden annars, men fick skjuts ner istället för tåget, och en liten rundtur i Lund. Vi besökte faktiskt domkyrkan som jag inte varit i sen jag gick på mellanstadiet. Det är en fantastisk byggnad på många vis. Vi tände ett ljus och satt där en stund.....även om jag inte är religös så är kyrkor en fantastisk plats att hitta tystnaden och lugnet i....det blev även besök i en underbar vintage butik:) Vilka kläder! Men det blev några garnnystan istället....med andra ord....det var en skön dag på många plan, med långa samtal om precis allt och lite shopping.....
Nu vet jag inte hur detta blev för mitt i allt så publicerades inlägget halvfärdigt!? :O .....datorn lever verkligen sitt eget liv eller så sitter det en liten irriterande varelse som tar över tangenterna emellanåt när "den"tycker att jag svamlat för för mycket! ;)
Nåväl.....jag fortsätter väl helt enkelt här även om jag kom av mig lite:)
Som jag sa innan så är känslorna blandade inför målgången. Ska jag verkligen klara detta nu på egen hand`? Har de fått bort allt? är väl de två största frågorna som dyker upp...inte så att de maler i skallen konstant utan snarare att de dyker upp lite då och då bara , vilket jag tolkar som helt naturligt och mänskligt. Jag går ju in i en ny fas i processen. Från att dagarna har kretsat runt att ta sig till och från behandling och att kunna äta ordentligt, ta prover, besök hos läkare och tandhygeinist till att helt plötsligt inte göra nåt av det känns avhugget samtidigt som det är oerhört skönt att kunna få återhämta sig ordentligt. Att få läka på allvar liksom.....och dessutom få åka på semester om några veckor! :) (För er som inte har FB så har jag blivit bjuden till Teneriffa! ):D.....att kunna börja leva på riktigt igen utan att nåt annat tar över tiden!! Jag har ju valt att fokusera på det friska runt omkring mig så det här är fantastiskt egentligen att kunna fokusera på det viktigaste av allt 24/7...... livet och inte sjukdomen i sig.....den har redan tagit alldeles för mycket dyrbar tid av mig.....nu får det räcka med det......
Nåväl.....jag fortsätter väl helt enkelt här även om jag kom av mig lite:)
Som jag sa innan så är känslorna blandade inför målgången. Ska jag verkligen klara detta nu på egen hand`? Har de fått bort allt? är väl de två största frågorna som dyker upp...inte så att de maler i skallen konstant utan snarare att de dyker upp lite då och då bara , vilket jag tolkar som helt naturligt och mänskligt. Jag går ju in i en ny fas i processen. Från att dagarna har kretsat runt att ta sig till och från behandling och att kunna äta ordentligt, ta prover, besök hos läkare och tandhygeinist till att helt plötsligt inte göra nåt av det känns avhugget samtidigt som det är oerhört skönt att kunna få återhämta sig ordentligt. Att få läka på allvar liksom.....och dessutom få åka på semester om några veckor! :) (För er som inte har FB så har jag blivit bjuden till Teneriffa! ):D.....att kunna börja leva på riktigt igen utan att nåt annat tar över tiden!! Jag har ju valt att fokusera på det friska runt omkring mig så det här är fantastiskt egentligen att kunna fokusera på det viktigaste av allt 24/7...... livet och inte sjukdomen i sig.....den har redan tagit alldeles för mycket dyrbar tid av mig.....nu får det räcka med det......
Nu kallar John Blund så jag tar en tillfällig paus för att samla krafterna inför spurten som börjar 09.40 imorgon :)
Puss o kram på er
