Börja om från början....

Varför är det alltid så svårt att börja? 
Jag startade denna igår för att jag var vansinnigt förbannad ! Bägaren har runnit över, men det kändes inte som en bra start :)
Så jag "börjar om från början"...min historia den senaste tiden helt enkelt. Som förmodligen är likadan hos många andra i vårt avlånga land. Men även om den är utjatad på många vis så måste man ibland bara berätta!
I oktober 2011 drabbades jag av en vansinnig värk i min högra arm som gjorde att jag var tvungen att bli sjukskriven. Jag kunde inte använda armen alls till sist och det visade sig att jag hade slitit ut mig på mitt jobb. Jobbet som bilbyggare hade nått sitt slut. I december samma år blev jag uppsagd vilket i sig var lika bra eftersom jag ändå inte kunde jobba med det jag gjorde och det fanns inga andra jobb i företaget....
I början av 2012 var jag på ett möte på AF med min handläggare på FK för att jag snabbt skulle slussas ut i arbetslivet igen. Det skulle dröja ända till oktober 2012(ca 8 mån)innan jag fick min handläggare där och då fick jag ringa själv och säga till att jag behövde en för JAG hade fixat en praktikplats. De möte jag har haft på AF har varit de jag själv har ordnat sedan dess. Nu vill jag vara noga med att poängtera att den handläggare jag har där är hur bra som helst, att det går till på detta viset är ju brister i systemet. Jag fattar inte hur man kan jobba i den organisationen överhuvudtaget. Det måste vara tröstlöst för jag har ALDRIG hört en enda människa som pratar gott om AF. Varken arbetsgivare eller tagare....men det är ju en annan historia..
Nåväl...under hösten och vintern har jag passat på att gå en utbildning som har varit alldeles fantastiskt bra på alla vis!!! Jag kan numera titulera mig som stresspedagog vilket innefattar vansinnigt många användbara intressanta ämnen som jag mer än gärna skulle vilja jobba med och fördjupa mig i. En tanke var att jag kunde kanske rent av kunde starta en egen verksamhet. Jag har haft det förr och vet vad det innebär. Jag anmälde mig till en "starta eget" kurs via AF som för all del var ganska så bra med en hel del info och tips och trix. Det har inte lett till ett eget företag ...än .....eftersom jag behöver mer kött på benen vad det gäller utbildning känner jag.Och jag behöver en lite annorlunda inriktning är stress "bara"
Då kommer vi till nästa "vägg" ....studier. Det finns hur mycket som helst om man har pengar , Vill man läsa på universitet så funkar det inte med studielån eftersom den här gamla tanten har passerat en viss ålder, och dessutom så går det inte att överleva på de pengarna när man har två tonåringar hemma. Och A-kassan anser att det är bättre att gå hemma och inte göra nåt alls än att kunna förkovra sig under tiden man letar jobb istället??
Det här är en situation som jag absolut inte är ensam i....det är det som gör en så förbannad! Hur fan tänkte man här??!!(ursäkta ordvalet) Eller det är som med alla andra beslut"uppifrån"..."vi gör så här och sen får vi se hur det blir"? "går det åt helvete så får vi lösa det då"......
- "HALLÅ DÄRUPPE"!! det har gått åt helvete nu! vad tänker ni göra åt det??"
Jag tycker det är fantastiskt att man satsar på ungdomarbetslösheten....det SKA man göra. Nu finns det praktikplatser i närliggande kommun för ungdomar där de får en lön på 16000 ungefär bara för att de ska få chans till jobb.Det är fantastiskt!! jag missunnar ingen nånting MEN som man alltid gör så ser man på sin egen situation. Jag ska klara mig själv och två ungdomar på 14000(brutto) .Jag vill mer än gärna jobba, jag har 20 år kvar i arbetslivet....minst!! Men allt detta förbannade regelverk sätter stopp på flera håll så man hamnar utanför "systemet"....och våra underbara politiker vill att vi ska jobba till vi är 75!? Hur då när arbetslösheten ser ut som den gör?!
 
Nä....nu är det färdiggnällt för idag :) jag tänker njuta av denna fantastiska kväll! :)
För trots allt så ska man vara nöjd med att man är frisk, har tak över huvudet och mat på bordet......eller hur var det nu? ;)
 
Fortsättning följer.........puss o kram
↑